Här om dagen ställde jag frågan hur lik ni är era karaktärer. @annahbohman och @skrivmani spann vidare på tråden och berättade att deras texter ofta är en mix av egna minnen och känslor (ibland undertryckta) och hur skrivandet på så sätt har en helande effekt.
Jag tror absolut på skrivandets läkande kraft. Jag kan inte säga att jag gjort det medvetet, inte från början i vart fall, då jag gjorde allt för att undvika att skriva boken. Men det är svårt att sätta emot när hela universum konspirerar för att leda dig på rätt väg.
Att skriva Dotter av Jord har varit ren terapi men också en väldigt tufft sådan och jag tror att det var därför jag var en aning motvillig när mina karaktärer började hemsöka mig i drömmarna. Inom mig visste jag att berättelsen skulle riva upp sår och gammal sorg och tvinga mig gå igenom den igen. Samtidigt är det något av det bästa jag gjort.
Alla kan skriva. Alla har en berättelse inom sig. Vi har alla glädjeämnen, sorger och trauman i våra liv. Många tvekar inför att börja, känner kanske press. Men du måste inte skriva en bästsäljande roman. Ja, vissa skriver för att bli lästa, men skrivprocessen kan också vara ett ett verktyg för att lätta på trycket, ge uttryck för en känsla eller för att bearbeta en jobbig händelse. Och ibland är det faktiskt bara väldigt roligt att skriva, vilket är ett skäl så gott som något!
Folk skriver ofta till mig att mina karaktärer känns så levande och verkliga och det är ju just det, för mig är de inga karaktärer. De är verkliga personer. Även om Dotter av Jord är fiktion så är boken besjälad av minnen, händelser och personer jag träffat tidigare.
Vilken läkning tror du kan ske genom skrivande? Har det hjälpt dig? Elle får du kanske läkning genom att läsa böcker?
*****
Ann-Catrin Mattsson är författare och leg. coach med studier inom litteraturvetenskap, historia och kreativt skrivande. Hennes historiska romaner, med influenser av keltisk mytologi, sträcker sig långt över en viss genre. Dotter av jord är hennes debutroman och den första delen i serien Jordfödd.