Folktro och väsen

Folktro och väsen

Rusalka - målning av Anna Vinogradova

Som många nog vet vid det här laget älskar jag allt som har med historia och mytologi att göra. Flera scener i mina böcker har kopplingar till folktro, sägner och irländska sagor.

Sägner och folktro hade stort inflytande på en människans vardag på 1600-talet. Folk levde närmare naturen än vad vi gör idag och var helt beroende av den för sitt leverne. Därför kunde naturen i det närmaste betraktas som ”besjälad”, man trodde att den var styrd av olika makter och väsen som människan var tvungen att förhålla sig till.

Naturväsen är något som ligger mig extra varm om hjärtat. De är människans skuggsidor. De är styggare, listigare, girigare än vad vi, men också starkare, snabbare och många gånger vackrare. Något som är typiskt för folktrons föreställningar om väsen är att de används för att uttrycka, förklara och tolka omvärlden på ett sätt inte religion eller naturvetenskap kan förklara.

Naturens väsen användes även till uppfostran för att varna barn och vuxna för farliga platser som vattendrag med strömmar, för där fanns ju näcken eller bäckahästen som kunde dra ned människor i vattendraget.
Mycket av den gamla folktron har även lämnat spår i vårt språk. Se bara på orden:

• trollkarl (troll)
• jättestor (jätte)
• mardröm (kommer från ordet mara.)

Visst är det lite intressant att så många av våra ord härstammar från olika väsen? Maran är förresten ett av mina favoritväsen, i veckan kommer jag berätta mer om detta skrämmande väsen.

Tillbaka till blogg

Lämna en kommentar